Söndagen den 7 november 1993 kl. 16.00 i Villa Viktor Rydbergs Festvåning i Göteborg, genomfördes en i alla avseenden unik och historisk vinprovning i en liten utvald krets om 20 personer med Eisweinviner från några av de bästa vinhusen i Tyskland.

Eiswein är en verklig raritet bland de tyska vinerna. Ett vin som man inte kan skörda varje år. Det krävs mycket speciella betingelser och en god portion tur, för att det skall lyckas. Ofta hinner druvorna ruttna och ramla av stockarna långt innan det blivit tillräckligt kallt.

När de frusna druvorna skall skördas beger sig vinodlarfamiljen ut i vinberget mitt i natten, långt innan solen gått upp.

Poängen är att druvorna måste hålla minst minus 7 grader i pressningsögonblicket. Då är vattnet i druvan fruset till is och ut kommer

en trögflytande must full av aromämnen vilken ger upphov till ett vin som inte är ämnat för mänskligheten...

Genom att det frusna vattnet avskiljes koncentreras alla övriga beståndsdelar i musten. Så även sockret och framför allt syran, som alltid är hög hos ett Eiswein. Den höga syran gör att Eisweinvinerna är njutbara allra tidigast efter 10 år, då syran och alla aromämnen börjat gifta ihop sig med varandra.

Lagringsbeständigheten är extremt god och vinerna kan utan vidare bli 80 - 100 år eller ännu äldre, beroende på hur länge man är beredd att vänta.

17 Eiswein ett minne blott...

Provningen omfattade totalt 17 Eiswein från 1983, 1978 och 1971. Ett av vinerna, 1983 Scharzhofberger Riesling Eiswein, hade vid en vinauktion för några år sedan, ropats in till det facila priset av 3.000 DM. Vinet kom från Odlaren Egon Müller i distriktet Mosel, av många ansedd som Tysklands bästa vinodlare. En av deltagarna, Gunnar Thörnquist från Helsingborg, beskrev vinet sålunda:

"Vissa ögonblick vill man hålla kvar. Det här är ett av dem. En droppe räcker. Den fyller hela gommen med en explosion och dröjer sig kvar. Etsar sig in i sinnena. Man hittar nya dofter hela tiden. Man har inte rätt att kräva att ett vin skall vara bättre än så här. Detta är snubblande nära den absoluta toppen. Som det själv når om några tiotal år när harmonin mellan syran och sötman blir fullkomlig."

Ovanstående vin var också det, som av de flesta bedömdes som provningens bästa vin. Men det var ett svårt val. Flera av de andra vinerna fick även mycket högt betyg och hade gärna kunnat få vänta på hädanfärden ännu några år.

Årgångarna

Ett par ord förtjänar att nämnas om årgångarna som provades.

Årgången 1983

Med 13 miljoner hl var årgången 1983 till volymen den fjärde största årgången i Tysklands historia.

De kraftiga översvämningarna i samband med vårfloden hade ingen nämnvärd inverkan på vinstockarna. Vinodlarna minns detta år som en varm sommar med åtföljande tidig skörd, vilken startade redan i november.

Kvaliteten blev hög trots den stora volymen. 2% bordsvin, 51% QbA-vin och 47% prädikatsvin. Den genomsnittliga mustvikten blev 75 grader Oechsle samt den genomsnittliga syran 8,5 g per liter.

Årgången 1978

Året 1978 gick till historien som en av de senaste i tyskt vins historia. Huvudskörden avslutades så sent som i slutet av november.

Kvalitetsvariationerna var stora beroende på druvsort. Huvuddelen av musten 74%, blev av QbA-kvalitet. 22% av prädikatsvinkvalitet, mestadels Kabinett och till viss del Spätlese och Auslese. Endast 4% blev av bordsvinkvalitet.

Volymmässigt utföll skörden mycket olika i distrikten. Ahr, Mosel och Baden skördade knappt hälften mot normalt medan man i Pfalz kunde glädja sig åt en oförändrad skörd jämfört med året innan.

Blomningen kom på sina håll igång mycket tidigt och i vissa områden hade vinstockarna ett försprång på 2-3 veckor när den kalla försommaren satte in. Kylan fortsatte under sommaren samtidigt som den rikliga nederbörden sörjde för en kraftig tillväxt. Hösten blev mestadels varm och torr, vilket ledde till en kvalitet som vida översteg de negativa prognoser som ställdes i början av september.

Årgången 1971

Årgången 1971 räknas som en av de största inom detta århundrade. Vinerna uppvisar fortfarande efter 22 år en enastående elegans och en unik karaktär. Deras åldringsbeständighet räknas till de bästa under den andra hälften av detta århundrade.

Den totala skördevolymen i Tyskland blev detta år endast 6,03 miljoner hl med en genomsnittlig mustvikt på 83 grader Oe.

Det var detta år den nya tyska vinlagen kom till. Först fr.o.m. 1972 års skörd visar den officiella statistiken hur musten fördelade sig på olika kvalitetsklasser. Kvalitén blev god till mycket god i samtliga distrikt. Detta renderade årgången omdömet "Klein aber fein".

Sammanlagda värdet av vinerna utgjorde ungefär 50.000 kr. Det handlade om rariteter, som ej längre går att få tag i på den öppna marknaden. Vinerna hade ställts till förfogande av Tysk VinInformation, vinhusen själva samt ur privata samlingar från Ulf Wagner, Reidar Lyng och Hansuno Krisch.